Ja, som titeln antyder är detta mitt hundrade inlägg på bloggen! Hade inte en aning om att jag skulle hålla på så länge, eller att jag skulle ha över 500 unika besökare per månad! Visst, ingenting jämfört med stora bloggar, men mycket för mig. Kul att "lilla jag" och min vardag är värt att läsa om för folk :)
Denna resa jag genomgått, och fortsätter genomgå, har varit helt fantastisk! Jag har fått en sån respekt och tacksamhet till min kropp, något jag aldrig riktigt haft innan. Innan såg jag mest min kropp om otymplig, ful, otillräcklig och att den jobbade emot mig...men nu känner jag helt tvärtom! Jag har lärt mig att älska min kropp, med alla dess skavanker och "fel"! Jag har insett hur otrolig kroppen är,att nästan oavsett hur mycket misshandel den fått genomgå, så kan den oftast återhämta sig helt! Jag ser nästan min kropp som en maskin nuförtiden, jag förstår hur den fungerar och jag vet hur jag skall behandla och använda den för att må bra. Att jag tryckt i mig så mycket skit genom åren och utsatt min kropp för så mycket lidande är ofattbart, men ännu mer ofattbart för mig är hur lätt det ändå är att återställa den!
Fast ja, att jag tycker det varit lätt menar jag med att det varit lättare än jag trodde innan! Jag hade intalat mig själv att "nu finns ingen återvändo från det här, jag kommer alltid att vara såhär", men att jag nu inser att så inte behöver vara fallet! Tro mig, jag har både svurit, gråtit och varit nere flera gånger under min viktresa, för det är tufft, allt annat är en lögn :P De dagar man bara vill pösa i soffan men släpar sig till gymmet ändå, när vågen står stilla trots flera veckor av sträng kost eller när målet bara känns för övermäktigt.
Men, med det sagt så går det bara man vill och kan. Har man möjligheten och viljan går det lättare än man tror! Men det tar tid, energi och styrka... något man inte alltid har precis hela tiden. Jag har tur som fått möjlighet att få jobba några timmar i månaden på mitt gym och då få mitt gymkort gratis, att jag än så länge studerar och kan lägga upp min dag nästan som jag vill, att jag inte har några barn som tar upp tid och att jag har de kroppsliga och psykologiska förutsättningarna för att kunna lyckas. Långt ifrån alla som har det.
Jag fortsätter att kämpa på framåt, för jag VET att jag kommer lyckas! ;)
Kramar!
