När jag sprang så började jag fundera över massa saker som tidigare stört mig en hel del, kanske rent av påverkat min vardag på ett direkt sätt, men som nu känns helt absurda. För att ge exempel på vad jag menar kunde jag förr tänka mycket på/skämmas över:
- Att jag flåsade när jag tränade (....duh?)
- Att mina BHar skär in och skapar valkar på rygg och mage
- Att det dallrar på mage/lår när jag springer
- Att jag inte orkade springa en hel runda utan att gå någonting
Vissa av dessa punkter får jag ju erkänna att jag fortfarande stör mig på, men skillnaden är att jag nu inser hur otroligt KORKAT det är att gå omkring och ge dessa vanföreställningar någon tankekraft över huvud taget! Jag menar, vad spelar det för roll om min BH råkar ge mig lite valkar då den skär in? Vem bryr sig om det förutom jag själv? Vad spelar det för roll om mina lår dallrar när jag springer eller om jag inte orkar jogga/springa hela rundan? Och framförallt....varför bry som om att man flåsar mycket? Jag kan skratta åt mig själv nu, men dessa tankar gnagde alltså hål på mitt självförtroende under många ÅR... helt i onödan.
Så, för att inte hamna i samma tankar igen brukar jag istället tänka såhär:
- Alla flåsar när de tränar....i alla fall om de tar i ordentligt ;) Vissa mer, andra mindre....skit i andra!
- Skär BHn in? Skit i att titta då ;) Sitter den bekvämt och ger bra stöd? Bra, kör på!
- Dallrar det om fettet när du springer? Jaha...men det du gör när du tränar är ju att minska mängden av det som dallrar (fett). Om du stör dig så mycket så rör på fläsket då ;)
- Orkar du inte springa hela rundan? Rom byggdes inte på en dag, ge inte upp så kommer du kunna det till slut!
Helt enkelt, sluta tänk så mycket och fokusera på vad som är viktigt i livet! Nu ska jag fokusera på att äta middag och sedan handla ;)
Kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar